"Homeopatin och Vetenskapen"

"Homeopatin och Vetenskapen" Det var föreningen "Sällskapet för Veterinärmedicinsk Forskning" som hade ett seminarium i ärendet den 28 november 2000. "Intresset för sammankomsten var stort och såväl motståndare som förespråkare av homeopati fick ge sin syn på saken". Det var en som pratade för homeopati och fem mot så det var en jämn fördelning.
Seminariet ville belysa metoden ur ett vetenskapligt perspektiv och arrangörerna ville söka reda ut vad som krävdes för att en behandlingsform skall betraktas som vetenskapligt styrkt.

Ulf Magnusson
I sin inledning konstaterade Ulf Magnusson från Moderaterna att det är svårt för de traditionella medicinarna att acceptera homeopatins principer och för veterinärerna tillkommer dessutom djurskyddsaspekterna. Både författningsmässigt och känslomässigt lever veterinärerna efter devisen: "Ett sjukt djur skall snarast ges nödvändig vård inte bara ofarlig vård".

Dan Larhammar
Den första av talarna som nog klart kan placeras i kategorin homeopatimotståndare, nämligen Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi på Uppsala Universitet och tillika ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning, VoF.
Larhammar presenterade sin förening. VoF, som "ogräsbekämpare" som granskar och slår hål på myter kring pseudovetenskaper i samhället. Hit räknade han så skilda fenomen som UFO-rapportering, slagruta och homeopati.
Larhammar konstaterade inledningsvis att det krävs extraordinära bevis för att homeopatin skall kunna tas på allvar och enligt Larhammar lär aldrig några bevis kunna läggas fram. Så varför skall seriösa forskare ens bry sig om grundlösa pseudovetenskaper undrade Larhammar men svarade på sin egen fråga att det är forskarnas skyldighet att reagera på vad som händer i samhället. 

När allt fler människor tror på läror som homeopati måste forskarna kommentera detta. Kommentarerna måst också vara sakliga och bygga på den vetenskapliga traditionen.

Larhammar redogjorde för hur VoF skiljer vetenskap från pseudovetenskap. Det finns sju generella kännetecken på en pseudovetenskap vilka är: 1. Auktoritetstro, 2. Esperiment som inte kan upprepas, 3. Handplockade exempel selekterade data, 4. Ovilja till prövning, 5. Likgiltighet inför motsägande fakta, 6. Inbyggda undanflykter som t ex att patienten blir sämre bekräftar det effekten, 7. Att gamla förklaringar överges utan att ersättas.
Som en kommentar konstaterade Larhammar att orsaken till att pseudovetenskaper får så starkt fotfäste är människans psyke och blind tro på auktoriteter. Människans oförmåga att bedöma statistiska samband gör också att okontrollerade, okritiska presentationer verkar trovärdiga. Dan Larhammar ser inte ens homeopatin som en teori utan som ren vidskepelse. Larhammar anser att hans kritik avisas på grund av att man tar det som personliga påhopp då homeopaterna inte kan bemöta hans vetenskapliga argument.

Lisbeth Larsson
Lisbeth Larsson, agronomie doktor och redaktör för tidskriften "Homeopati för djur" ger nu sin syn på det hela. Larsson är hortonom och har disputerat på ekologisk odling av svarta vinbär och konstaterar att hon inte vet så mycket om djur.
Däremot är hon intresserad av homeopati vilket i kombination med doktorsgraden har gjort henne som ambassadör för djurhomeopatin.
Larhammars beskrivning av pseudovetenskapers natur hängde kvar i luften och Larsson uppfyllde snart flera av hans kännetecken. Larsson beskrev ingående Hahnemans ursprungsteorier om homeopatin och gav ett antal handplockade exempel på lyckade behandlingar. Hon förklarade hur djurens personlighet gör så att samma behandling inte botar skilda individer med samma sjukdom. Larsson var dock öppen för att fler vetenskapliga studier om homeopatins effekt bör göras samtidigt som också konstaterade att det var svårt att få ekonomiskt stöd till detta.
Larsson tycker att homeopatin skall vara ett komplement till och inte en ersättning för veterinärmedicin. Larsson ansåg också att alla veterinärer skall utbildas i homeopati och att man till och med borde gå så långt att de som inte är veterinärer också skall avkrävas någon form av utbildning (homeopaterna?).
Larsson kunde redovisa en metastudie från The Lancet 1997, där Klaus Lide och medarbetare hävdade att homeopatins effekt inte kan förklaras enbart genom placebostudier och efterlyste därför fler kliniska studier.

Lars-Erik Appelgren
Professor i farmakologi vid SLU, Lars-Erik Appelgren ansåg att Hahneman var klarsynt som spädde ut de, på 1700-talet, populära preparaten så mycket att de miste sina farliga biverkningar.
Appelgren avfärdade det mesta angående olika teorier om hur homeopatin fungerade och att de därför inte kan användas för att bedöma metodens effekt.
De positiva resultat som ses kan tillskrivas placeboeffekten vilken även finns hos djur.
McMillan och medarbetare beskrev 1999 i Journal of the American Veterinary Midical Association (JAVMA) placeboeffektens beståndsdelar hos djur. Dels handlar det om betingade reflexer, dels om förväntningar, tillit, hopp och suggestion. Dessutom kan placeboeffekten frisätta endogena opioider och slutligen har ökad mänsklig kontakt en positiv effekt på tamdjur.
Appelgren hänvisade också till att samma Linde, som Lisbeth Larsson refererat till, i en ny artikel i The Lancet tog tillbaka påståendet om homeopatins effekter.
Appelgren krävde fyra basala beståndsdelar för att acceptera ett behandlingsförsök för homeopatiska preparat . En kontrollgrupp, slumpmässigt utvald, objektiva kriterier och dubbelblindtest. Dagens terapiformer måste bevisa att behandlingen gagnar och inte bara låter bli att skada patienten avslutar han.

Anna Maria Åslund-Nilsson
Jur kand Anna Maria Åslund-Nilsson från Läkemedelsverket beskriver den lagstiftning som styr hanteringen i Sverige. En ny läkemedelslag infördes 1 juli 1993 och den är helt beroende av EU-lagstiftningen inom området. Hon beskriv de fem grundrekvisit som föreligger för att en produkt skall få kallas läkemedel. Sammanlagt säger hon att läkemedel utan effekt inte kan godtas och därmed inte registreras. Följaktligen kan homeopatika inte registreras och utgör därmed inte heller läkemedel.
I Svensk lagstiftning är homeopatika inte läkemedel utan betecknas som "varor". För att få säljas måste e homeopatisk produkt vara registrerade men ingen effektprövning krävs. Trots att ett flertal personer var representerade från Läkemedelsverket och som sysslar med just homeopati blev man tyvärr inte på det klara med vilka juridiska regelverket som gäller när det gäller homeopatiska behandlingar av framför allt livsmedelsproducerande djur.
Andreas Kjellander
Siste man för dagen på detta seminarium var Docent Andreas Kjellander från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Han redogjorde vilka regler som gäller för användning av homeopatika till människor.

Sammanfattande Diskussion
En fråga som togs upp var ansvarsbedömningen om en veterinär behandlar ett djur efter hoeopatbehandlig och biverkningar uppstår, men ingen kunde ge några klara svar.
Det påpekades också att alternativmedicin i USA omsätter mer pengar än skolmedicinen. Man såg att alla djurägare ite heller är så "trogna" veterinären utan använde homeopatisk behandling av ekonomiska skäl. Man var också klar över att mer forskning behövdes för att få klarhet i detta svåra ämne.

Slutsatsen på Seminariet blev denna:
Att kullkasta tro genom att presentera fakta är uppenbarligen inte lätt.

2022-06-08 08:30