Utgör rotfyllda tänder en hälsorisk?

Tandläkarnas helhetssyn har hittills fokuserats på att i munhålan upptäcka och studera de manifestationer som olika allmänsjukdomar kan ge upphov till. Det omvända att våra åtgärder i munhålan kan ge fjärreffekter i andra organ och därmed orsaka allmänna hälsoproblem har beaktats mycket litet. Förutom toxiska och allergiska systemiska reaktioner på tandvårdsmaterial kan en viktig orsak till ohälsa vara rotfyllda tänder.

Det är angeläget att vi tandläkare lär oss terapiplanering baserad inte bara på munstatus utan även på individens allmänmedicinska hälsostatus. Ett samband mellan parodontit och hjärt- kärlsjukdomar har konstaterats av parodontologiska forskare och bakterierna i de fördjupade tandköttsfickorna misstänks starkt som förbindelselänk. Men käkinfektioner kring rotfyllda tänder har inte nämnts i sammanhanget. Visserligen är den infekterade ytan mindre än vid parodontit (tandlossningsinfektion) men å andra sidan saknar bakterierna kring rotfyllda tänder möjlighet att tömma sina toxiska produkter i munhålan såvida inte fistel bildas. Alltså återstår endast blodomloppet som avfallshanterare.

Forskning om ett eventuellt samband mellan rotfyllningar och patientens allmäntillstånd startade redan i början på förra seklet. Dr. Weston Price, president för the American Dental Association och chef för dess forskningsinstitut, ledde ett team på 60 av USA:s ledande forskare och intresserade sig för frågan. Ett antal fall väckte hans misstankar bland annat en 16-årig pojke som var sängbunden sedan flera år på grund av starkt deformerande artrit, som knappt tillät honom att röra sina händer eller fötter. Efter extraktion av några avitala tänder, vilka inte gav upphov till lokala obehag alls och knappast synbara röntgenförändringar, tillfrisknade pojken så att han inom några månader hade nästan normal rörlighet hos händer och fötter och var helt smärtfri. Dr. Price tog den extraherade tanden och sydde in den under huden på en kanin, vilken på två dagar utvecklade akut reumatisk artrit.

Flera försök på samma tema visade att kaninen alltid fick samma sjukdom som patienten hade. Detta gällde till exempel artrit, nefrit, endocardit, osteomyelit, ögoninfektion, urinvägsinfektion och nackspärr.  Oftast dog kaninen inom två veckor på grund av kaniners dåliga immunförsvar. Vid implantering av friska tänder hände däremot ingenting med kaninens allmänhälsa. Inte heller om roten koktes före implantering. Men alla medikament oavsett styrka eller toxicitet misslyckades med att sterilisera roten så att smittan inte överfördes. Nästa fråga som uppstod var om orsaken till kaninsmittan var en bakteriell infektion. Man använde en rotfylld tand som extraherats från en kvinna som på kort tid förlorat 30 kg i vikt. Tanden krossades, tvättades och centrifugerades och den klara lösningen injicerades i en kanin som tappade vikt och dog inom 4 dagar. Därefter filtrerades
lösningen genom ett Berkefeld-filter, som avlägsnar bakterierna, och injicerades i en ny kanin. Även denna tappade vikt och dog, varför man drog slutsatsen att det är bakterietoxinerna som överför sjukdomen.

Dr. Boyd Haley, University of Kentucky, har analyserat och kategoriserat bakterietoxinerna hos rotfyllda tänder. Han konstaterar bland annat att en del av dessa toxiner har en mycket hög toxicitet. Toxinernas destruerande effekt ligger i att de inaktiverar enzymer som är nödvändiga för normal cellfunktion. Anaeroba bakterier kan till exempel producera svavelväte i toxiska mängder. Svavelväte är ett starkt neurotoxin, som binder till metalljoner i enzymer, vilka därmed förlorar sin aktivitet. (Föreläsning vid IAOMT konferens, Oxford University, juli 2000).

Immunförsvaret varierar mellan individer Men om det nu är så hälsovådligt med rotfyllda tänder, hur kommer det sig då att så många personer med rotfyllda tänder är friska? Weston Price påpekar att det inte är fröet utan myllan som är den viktigaste faktorn vid infektion. Alltså, olika individer reagerar inte på samma sätt på en given dental infektion. Tre huvudgrupper kan särskiljas på basis av reaktionstyp eller vävnadsförändringar omkring den infekterade tanden. I grupp 1 ser vi en omfattande radiolucent (mörk) zon, i grupp 2 omges denna zon av en markant radioopak (ljus)
zon som visar ett förtätat ben, tydande på långvarig kronisk irritation. I grupp 3 har vi en mycket liten radiolucent zon eller enbart ett förtätat ben.

Individer i grupp 1 har ett starkt immunförsvar, som tillåter dem att föra kriget mot bakterier och toxiner från rotspetsen så nära infektionskällan som möjligt och på så sätt skydda kroppen från att skadas. De får ibland lokala symtom och utvecklar lätt fistlar, men får inga problem i andra organ.

Grupp 2 individer har något svagare immunförsvar, men håller sig friska så länge de inte drabbas av någon ytterligare belastning såsom influensa, graviditet, ett fysiskt eller psykiskt trauma. Då kan det hända att försvaret kring tanden sviktar och toxinerna passerar ut i kroppen. Kriget kommer nu i stället att ske i olika organ långt från infektionskällan. Vilket organ som drabbas kan bero på genetisk eller förvärvad känslighet. Nu utvecklas hälsoproblem i det drabbade organet, men oftast inga symtom kring den infekterade tanden. Denna kategori utgör enligt Weston Price ca 50% av befolkningen.

Den tredje gruppen har en genetiskt nedsatt immunitet som gör dem extremt känsliga för infektioner. Toxinerna i den rotfyllda tanden passerar direkt ut i blodbanan utan någon fungerande försvarsreaktion lokalt, men med destruerande effekt på allmänhälsan. Dessa patienter ska aldrig ha en rotfylld tand i munnen.

Eftersom immunförsvaret reduceras med åren ansåg Weston Price att rotfyllda tänder bör extraheras på personer i grupp 2 vid 45 års ålder och i grupp 1 vid 55 år för att reducera risken för påverkan av
allmänhälsan. Det kan förefalla litet väl drastiskt men bör inte sunt medicinskt förnufttänkande reagera mot en terapi som innebär att vi låter avitala organ sitta kvar i kroppen? Döda organ är alltid bärare av mikroorganismer. På den kända Paracelsuskliniken i Schweiz, där läkarna specialiserat sig på behandling av cancer med mer biologiska metoder än strålning och cellgift, är en av de första åtgärderna att extrahera alla rotfyllda tänder.

Karin Öckert, tandläkare

2022-06-08 10:18